Innehåll

• Naturlig anpassning
• Självpollinerande växter
• Korsbestämning: Bättre jordbearbetning
• Begränsad överlevnad

Pollinering är en naturlig process i växternas livscykel där pollen från en blomma transporteras till en annan blomma för att befrukta den. I alla olika typer av pollinering är grundresultatet detsamma - plantans art trivs genom denna naturliga reproduktion. Pollinering garanterar också mångfalden och variationen av växtarter. Av denna anledning pollinerar trädgårdsmästare och jordbrukare ofta avsiktligt olika växtarter för att skapa nya hybrider. Denna process sker vanligtvis naturligt genom pollinerare, såsom fåglar, bin eller insekter.

Naturlig anpassning

Pollinering är det naturliga sättet för reproduktion av växter, och genom det bevittnar vi naturens invecklade system. Växtarter bevaras i en miljö som ständigt förändras och korsbestämning, vilket är befruktning mellan olika växtvarianter, säkerställer att en nyare hybridväxt genereras för att ersätta en som kan minska i antal. Pollinering är därför ett sätt att säkerställa att planeten förblir grön och att växtpopulationen kan anpassa sig till miljöförändringar.

Självpollinerande växter

Pollinering är också naturens sätt att erbjuda oss frukt, såsom jordgubbar, tomater, jordnötter och paprika, som kan självbestämma. Denna typ av pollinering garanterar en snabb fortplantning av en art, eftersom extern hjälp inte är nödvändig. För trädgårdsodlare och jordbrukare betyder det att man kan odla självpollinerande växter i större antal, eftersom de inte behöver lita på att transportera pollen från en anläggning till en annan.

Korsbestämning: Bättre jordbearbetning

Korsbestämning genererar den biologiska mångfalden av växter och plantager på planeten. Många hybridgrönsaker - till exempel orkidéer - är korsbestämda, vilket skapar mer sällsynta och exotiska arter. Det ger också bättre avkastning i kommersiella fruktträdgårdar, eftersom odlare kan ta hand om sina planteringar på ett mer systematiskt sätt. Korsbestämning skyddar också bin och fjärilar och leder ofta också till bättre skördar och starkare växter. Denna naturliga urvalsprocess är fördelaktig för växtarter som annars skulle kunna släckas.

Begränsad överlevnad

För självpollinerande växter är farorna med grödaförlust lägre än för växter som behöver pollinerare. När det gäller korsbestämda växter finns det ett hot om att hela grödan kommer att dö om det inte finns några pollinatorer som underlättar processen. Nackdelen med självpollinerande blommor och växter är att det finns liten genetisk mångfald, eftersom samma gener överförs från generation till generation. Varje förändring i den naturliga cykeln hotar överlevnaden av dessa växtarter.