Innehåll
John Locke var en brittisk filosof från 1600-talet som ville att individer skulle använda skäl för att söka sanningen istället för att förlita sig på uttalanden från myndigheterna som talade om vad sanningen är. Han försökte förstå gränserna för mänsklig förståelse med avseende på Gud och personlighet, samt tro att medfödd förståelse inte fanns. Således relaterade han sinnet, vid födseln, till ett "rent skiffer" eller ett rent skiffer.
"Tom skiffer"
I sitt mästerverk "Essay on Human Understanding" motbevisar Locke de idéer som René Descartes föreslår att människor känner till vissa begrepp naturligt. Locke trodde att det mänskliga sinnet var det han kallade ett "tomt skiffer", vilket på latin betyder "pappersark". Han trodde att barn inte vet någonting när de föds, och att alla idéer som människor utvecklar kommer från erfarenhet.
Känsla och reflektion
Locke trodde att det fanns två typer av erfarenheter: yttre och interna. Han kallade den yttre upplevelsen "sensation", med hänvisning till interaktionen mellan människor och föremål i den verkliga världen, inklusive färger, rörelser och kvantiteter av sådana föremål. Han hänvisade till intern erfarenhet som "reflektion", med hänvisning till sinnets handlingar, såsom att veta, tro, komma ihåg och tvivla.
Enkelhet och komplexitet
Locke föreslog att alla förnimmelser och reflektioner skulle falla i kategorierna att vara enkla eller komplexa. En enkel idé är en som kretsar kring ett element, som vithet. En komplex idé är en som kombinerar flera enkla element, såsom ett äpple, som innehåller de enkla begreppen rodnad, vithet och cirkularitet.
