Innehåll
En borrkrona börjar som en stång tillverkad av en hållbar stållegering. Ett sådant skaft är cylindriskt med släta ändar och har i allmänhet samma diameter som den färdiga borrmaskinen. Först måste en av de plana ändarna förvandlas till en något lutande konisk spets. För att åstadkomma detta tar en helautomatisk maskin tag i stången och snurrar den snabbt (över 1000 varv per minut) runt sin axel (figur 1). Under tiden sänker maskinen ett speciellt stationärt blad så att det vidrör kanten på stålstången i en viss vinkel. Att rotera objektet gör att bladet gradvis knäpper borrens ände tills bara en kon återstår vid spetsen.
Gör tipset
Gör spiralformade spår
Maskinen slutar rotera stången och flyttar den till skärpositionen på skruvspåren på borrkronan. Här placeras en tunn cirkelsåg (vanligtvis gjord av keramik, konstgjord diamant eller annan hård förening) diagonalt i förhållande till stången och skär den mindre än en millimeter mot centrum. När detta händer rör sig sågen långsamt parallellt med skaftet när det sakta roteras av maskinen, vilket resulterar i en jämn spiralformad kanal längs borrens längd (Figur 2). När sågen når änden på skaftet flyttar maskinen om sågen framifrån för att skära det andra spåret i borrmaskinen.
Titanbeläggning
För att göra borrkronan mer hållbar lägger tillverkaren till ett tunt lager titannitrid (TiN) på hela ytan. Titanitrid appliceras oftast genom en process som kallas "fysisk ångavsättning" (DFV). I denna process placeras borren i en vakuumkammare med fast titannitrid. När föreningen upphettas i en miljö med mycket lågt tryck (dvs i vakuum) "sublimerar" den (går från fast tillstånd direkt till gasform).
Samtidigt sätter sig denna gas långsamt på borren, en molekyl i taget, tills dess hela kropp täcks av en tunn, hållbar film.
