Innehåll
Forntida Egypten är ofta associerad med faraoner, pyramider och Nildalen. De hieroglyfiska, hieratiska och demotiska skrivsystemen, som använts under mer än fyra tusen år, användes för att skapa en mängd litteratur som ger oss en smak av denna antika värld och mänsklighetens natur i allmänhet.
Religiös poesi
Kung Akhenaton var en härskare omkring 1350 f.Kr. som föreställde sig konstruktionen av strukturen i Karnak, men han var också en poet. Hans "Hino ao Sol" är en religiös dikt, eftersom de forntida egyptierna ansåg stjärnan vara en synlig form av Gud. En del av dess arv var att tvinga polyteistisk religiös praxis att bli monoteistisk. I sin poesi berömmer han sin Gud på ett monoteistiskt sätt och börjar dikten: "Må ditt heliga ljus skina från himmelens höjder, / Åh, levande Aton, / Källa till allt liv!" Han fortsätter i sjunde strofe med "Åh, en Gud, / Ingen match!".
Användning av metafor
Tiden för det nya riket i forntida Egypten gav många kärleksdikter. Dessa dikter uttrycker kärlekens högre känslor, men de återspeglar också hur det världsliga livet var under den perioden. I en namnlös dikt diskuterar berättaren kärleken till sin älskade när det gäller eld och längtan som en hök som letar efter mat, "För himlen gör din kärlek / Som eld som förbrukar halm". Inte bara överförs den universella känslan av kärlek, utan naturens kraft är också viktig för författaren.
Poesi bland arbetare
Arkeologer hittade poesi i Deir el-Medina, en by med gravbyggare under det nya riket i egyptisk historia. Man tror att arbetarna själva kan ha skrivit och bidragit till poesi. Samma hantverkare som byggde gravarna till Ramses II och Tutankhamen kan ha tillbringat nätter för att skriva och sjunga poesi. Ett kännetecken för denna konst var användningen av dagliga aktiviteter som metaforer för kärlek. Här, i "A Travessia", drar författaren en parallell mellan fiske och sin kärlek, "Jag kommer att sjunka ner i vattnet med dig, / Och jag kommer tillbaka med dig en röd fisk, / Här mellan mina fingrar".
Den poetiska traditionen
Egyptisk poesi är den som närmast återspeglar kompositionerna från de forntida hebreerna när det gäller parallellism och rytm. Den egyptiska versen jämfördes med Psalmboken i Torah och Salomos sång. Flera av dikterna handlar om sekulär kärlek, ett faktum som fortfarande överraskar många.Texterna, som översatta, är mycket direkta och deras användning av repetition och metafor gör dem mycket bekanta och tillgängliga för den moderna allmänheten.
